Flexibel Stone Mini Encyclopedia
Väggläckage, problemet ligger ofta i
"Vattnet tar en väg det inte borde ta"
En yttervägg är utsatt för vind, sol och regn. Sprickor kan lappas och sprickor kan göras om - men när vatten väl sipprar in är det värdelöst att reparera någon del.
Vatten sipprar in genom sprickor, vilket gör att isoleringsskiktet blir fuktigt och går sönder, putslagret urholkas och faller av och innerväggar mögnar och flagnar. Varje reparation innebär att man sätter upp byggnadsställningar igen – kostsamt och störande för de boende. En vägg som vatten inte kan komma in i är en bra vägg.
Det finns tre huvudorsaker till ytterväggsläckage:
För det första är materialet i sig inte vattentätt. Många väggmaterial (som vanliga beläggningar och vissa dekorativa paneler) har hög vattenabsorption. Regnvatten landar på ytan och tränger långsamt in; med tiden tränger sig fukt in i väggen.
För det andra finns det luckor i bindningsskiktet. Traditionellt cementbruk blir hårt och styvt efter torkning och krympning ger mikrosprickor. Vatten sipprar in längs dessa sprickor – innan substratet spricker har bindeskiktet redan öppnat sig.
För det tredje, blomning. Cementbaserade material frigör lösliga salter och bildar vitt pulver på väggytan. Detta är inte bara fult, utan skadar också bindningsgränssnittet och påskyndar fuktinträngning.
Den vattentätande metoden för Justone flexibel sten är inte att "blockera" ytan, utan att bilda ett komplett vattentätningssystem.
Smidig sten är gjord av naturlig kvartssand och stenpulver. Den har en tät struktur och låg vattenabsorption. När regnvatten faller på ytan kan det inte tränga in; det kan bara rinna ner längs väggen.
Justones egenutvecklade självhäftande murbruk är ett icke-cementbaserat, vattentätt, polymerbindningsbruk – enkelt uttryckt är det inte cement, utan ett polymermaterial. Dess största skillnad från traditionellt cementbruk är detta: cement "låser" samman material genom hård-mot-hård kontakt, medan limbruk "binder" dem genom att växa ihop.
Cementbruk förlitar sig på mekanisk sammanlåsning - det krymper efter torkning och använder friktion för att "klämma" materialen på plats. Med tiden, när temperaturerna fluktuerar och väggen rör sig, börjar cementskiktet att spricka och lossna.
Förbindningslogiken för limbruk är helt annorlunda. Det fungerar genom tre mekanismer:
Först penetration. Limbruk är en fin slurry. Före härdning kan den tränga in i de mikroskopiska porerna på substratytan; efter härdning bildar den ett fysiskt ankare – inte "fast på ytan" utan "växt in i det".
För det andra, bindning på molekylär nivå. Aktiva molekyler i limbruket adsorberar till och binder med molekyler på substratytan och baksidan av den flexibla stenen, vilket skapar en tät passform på molekylnivå. Det är inte ytvidhäftning, utan molekylär vidhäftning.
För det tredje, kemisk bindning. När limbruket härdar, reagerar aktiva molekyler kemiskt med molekyler på substratytan och bildar höghållfasta kemiska bindningar. Traditionellt bruk förlitar sig på "friktion", medan limbruk förlitar sig på "kemisk kraft" - en är fysisk sammanlåsning, den andra är kemisk bindning; de är inte alls på samma nivå.
Limbruk är inte hårt och styvt; den har en viss flexibilitet. När en vägg genomgår termisk expansion och sammandragning eller lätt sättning, kan det flexibla limbruksskiktet absorbera och avleda deformationsspänningar som en fjäder, vilket bildar en "flexibel förbindelse" mellan den flexibla stenen och väggen - när väggen rör sig, rör den sig med den; när väggen inte rör sig gör den inte det heller. Den motstår inte styvt, och den spricker inte.
I en mening: cementbruk förlitar sig på "låsning på plats", medan limbruk förlitar sig på att "växa ihop." Den ena är fysisk, den andra är kemisk – de är inte ens i samma dimension.
För ett kontorsbyggnadsprojekt för renovering av ytterväggar i Maoming, Guangdong, användes flexibla stenar i Justone-skiffer- och granitserien. Det regnade dagen efter att konstruktionen var klar, och vattentätningsprestandan klarade testet fullt ut. Den flexibla stenen och matchande limbruk har i sig goda tätskiktsfunktioner och kan bilda ett tätt tätningssystem på byggnadens exteriör.
Detta är ingen slump. Den goda vattentätningsprestandan hos limbruket och den flexibla stenen bildar ett tätt tätningssystem på byggnadens exteriör, vilket förhindrar externt regnvatten från att tränga in i sprickor i basskiktet. Sprickbildning och vattenläckage på ytterväggar är just grundorsaken till många ytterväggsproblem.
Vattenläckage genom ytterväggar är ofta inte ett problem med själva väggen, utan med att "vatten tar fel vägar" - sipprar in genom materials kapillärporer, tränger in genom luckor i bindeskiktet och rinner in genom utblomningskanaler.
Den tunna flexibla stenmetoden är inte komplicerad: faneren i sig blockerar vatten, limbruket bildar ett vattentätt skikt, full limning lämnar inga håligheter och flexibla fogar spricker inte - vatten kan inte komma in och väggen förblir säker.
Endast en läckagefri vägg tål vind och regn.